Långloppsdags

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Jag fick 3 riktigt sköna dagar i Östersund tillsammans med Isabelle. Förutom sällskapet så håller också skidspåren som vanligt världsklass så jag har tränat på en del dessa dagar i hopp om att formen ska hålla i sig ett bra tag till! Efter förra veckans urladdning för armarna har jag försökt att skona dom lite och har därför kört både skejtintervaller och klassiskt med fäste, det var inte igår! Ett långpass stakning har det förstås blivit och en del impulser för att träna inför framtida spurter. Samt någon sväng till Sportsgym för  att hålla bicepsen i trim. Veckans bästa ur träningssynpunt är helt klar mina två segmentrekord varav den ena var den prestigefyllda slalombacken, strava gör helt enkelt träningen snäppet roligare! Lite fun fact att jag, sedan skidsäsongen drog igång i november, åkt just slalombacken 236 gånger.

IMG_1980

De erövrade segmenten från gårdagen, slalombacken överst och Åkes slinga den undre.

Men som vanligt när man har roligt så går tiden fort och redan  i morse tog jag morgonflyget ner till Arlanda och sedan vidare till Milano och tillslut Toblach. På lördag stundar 5mil stakning, utan smirredrag denna gång så det ska nog inte vara några problem. Vi åker från Toblach till Cortina och de sista 12 km ska vi droppa över 200 höjdmeter så jag tror att det är viktigt att va med på toppen om det ska bli någon framskjuten placering. Men nog om loppet det är trots allt inte lördag än!

IMG_1979

Jag hämtade ut några paket med nya brillor häromdan. Jag har hittat min favorit som är modellen Zonyk, dom passar mitt stora ansikte bra och sitter på plats när jag stakar. Därför kör jag mestadels med den modellen men det är förstås trevligt att kunna växla färg på både båge och glas. I veckan hann jag prova 2 av de nya bågar och 3 nya glas, riktigt fina! Återkommer med en rapport om läget här nere i alperna och självklart om loppet.

IMG_1919

SM Stafett och Östersund

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Hade några lugna dagar i torsdags och fredags men på lördagen var det dags för stafetten på SM-veckan. Vi ställde upp med ett starkt lag med Daniel på första, Martin på andra och sen jag på sista med blanka skidor. Jag har aldrig kört i förstalaget förut så det var lite nervöst innan när vi visste att vi hade medaljchans, det hängde lite på hur bra det skulle gå för mig att staka banan och samtidigt ta mig igenom diagonalzonerna. Daniel och Martin körde riktigt bra vilket resulterade i att jag skickades ut i ledning tillsammans med Stockvik. Hade en tydlig taktik att köra hårt i början där det var lättåkt och man gynnades av att ha blanka skidor. Fick en liten lucka och det kändes bra ända fram till teknikzonen men direkt efter den så kände jag att trycket i armarna hade avtagit och mjölksyran hade börjat komma krypande. Försökte dunka på så gott jag kunde samtidigt som jag visste att dom jagade bakom. Tappade rätt mycket i backarna och på det andra varvet så blåste Burman om mig. Hade inte en suck att hänga på honom. In mot den sista varvningen så kom Stockvik och FBSK och gled upp i rygg på mig. Då kände jag mig lite uppgiven när mina blanka skidor gled sämre än deras klisterskidor. Försökte hänga på dom men det var lönlöst då trycket i armarna var slut. Tappade mycket i den långa branta backen på slutet och blev passerad av Rickardsson. Gled i mål som 5a, otroligt besviken och missnöjd med min insats. Jag gjorde det jag kunde för dagen men jag var helt enkelt inte tillräckligt bra. Bestämde mig under eftermiddagen att skippa skiathlonen på söndagen. Känner mig inte direkt sliten men det fanns liksom inget pang i armarna och då är det inte så kul att dra sig igenom teknikzonerna ännu en gång. Det har ju blivit rätt mycket tävlande den senaste tiden så lite vila satt nog inte fel.

Fick agera supporter under söndagen åt Isabelle och sen styrde vi Passaten hem mot Östersund. Så otroligt skönt att äntligen få komma hem igen efter att ha varit borta i 25 dagar. Nu blir det några dagar här hemma innan jag drar ner till Toblach på torsdag för nästa Ski Classics lopp.

SM 15km stakning med teknikzon

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Drog hit till Söderhamn i tisdags i hopp om att få göra mitt livs bästa lopp på ett svenskt mästerskap. Har varit i grym form och allting har funkat väldigt bra den senaste tiden men sent på kvällen mellan måndagen och tisdagen så fick jag reda på att de skulle införa en stakfri zon på tävlingen. Luften gick ur mig lite men bestämde mig ändå för att åka hit ändå och se hur det skulle vara. Till min stora besvikelse så hade de lagt zonen på ett relativt platt parti där saxning skulle vara omöjligt. Under kvällen så togs zonen bort och flyttades istället till två andra ställen som tyvärr gjorde det ännu sämre för min del. 15min innan start så kortade de dock ner den ena zonen, hur man nu kan få göra ändringar på banan så nära start? Jag hann dock testa en gång innan där min taktik var att köra så kallade smirredrag samtidigt som jag rörde på benen. Det funkade men var extremt kostsamt för armarna samtidigt som det gick långsamt. 

Starten gick och jag öppnade i ett ursinnigt tempo. Har varit så förbannad så det har kokat inom mig de senaste 36h så jag hade nog lite överskottsenergi att göra av med. Tog mig igenom teknikzonerna och var väldigt noga med att göra rätt där. Stumnade lite ut på det andra varvet och tappade fart men lyckades komma tillbaka och göra ett jämnt tredjevarv. Det sista varvet gav jag allt på och det kändes verkligen som ett spurtvarv där jag även lyckades plocka en placering och sluta på en 14e plats. Min bästa SM-placering någonsin. Uppskattningsvis tappade jag totalt mellan 40-50sek på teknikzonerna så en topp 10-placering hade verkligen funnits inom räckhåll. Tråkigt när gamla gubbar på skidförbundet som inte vet vad längdskidåkning handlar om ska slå undan fötterna på oss aktiva mindre än ett dygn innan start. Jag är ändå nöjd med resultatet och mitt lopp som förövrigt gav oss ett lagbrons, kul!

Jag hoppas verkligen att arrangörerna, skidförbundet och juryn tar sig en rejäl funderare om de verkligen tycker att det här är rätt väg att gå. Och om man nu verkligen måste ha en teknikzon så måste arrangörerna vara bättre på att kontrollera dessa. Det var tydligen bara två små skolpojkar som knappt visste vad de gjorde som hade stått och filmat, ingen jurymedlem fanns där. Jag vet flertalet åkare som missade zonen och stakade en bra bit in i den utan att de ens fick en varning. Men så blir det när det läggs fokus på helt fel grejer. Jag tycker istället att man borde fokusera mer på att göra tuffa banor och var stenhårda på tjuvskejt  istället. Inte sätta ut fjantiga zoner som inte ens kontrolleras. Sen tycker jag att det är bedrövligt dåligt att man kommer med det här beslutet och alla ändringar så sent och nära inpå start. Det är helt ohållbart. Om man hade vetat om det tidigare så kanske man hade stannat hemma och klubbarna hade sparat in de tusentals kronor som det kostar att ha en åkare med på SM.

En bra sak var i alla fall att vårat missnöje uppmärksammas på nyhetssajterna och på sociala medier.

Här är en artikel i Expressen: ”Gamla gubbar som inte kan skidor

Här är en artikel i SVT: ”Blir pajaserierHär saxar jag och kollar noga att jag är förbi markeringen innan jag går över på stakningen igen.

Marcialonga 2017

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Ja vart ska jag börja, jag är helt mållös. Är otroligt nöjd med gårdagens lopp då jag åkte in som bästa svensk på en 13e plats på ett av årets mest prestigefyllda tävlingar. Jag gjorde mitt livs bästa lopp hittills. Hela loppet var dock inte perfekt. Fick en lugn och stabil start men jag och Anders låg väldigt långt ner i den gigantiska klungan i början. Jag höll mig ändå lugn och trots att farten var relativt hög hela tiden så var det som att jag inte ens behövde ta i för att åka framåt. En härlig känsla som jag inte har varit med om förut. Man åkte som en jojo i fältet men jag brydde mig aldrig om att positionera mig något speciellt. Någonstans mellan 15-20km så hände det dock något fram i täten och helt plötsligt var fältet helt splittrat. Vi hamnade långt bak och framför oss var det flera småklungor men täten var som bortblåst. Blev lite stressad först och tänkte att det var kört. Tryckte på rejält och jag började jakten. Kom ihop med Eliassen, Jens och Livers och tillsammans så gick vi runt och lyckades dunka ikapp tätten efter en dryg mil. Fick bra coachning av pappa och dom andra stora teamen om hur vi tog in så det var skönt att höra. I Predazzo var vi ikapp klungan helt men efter en så hård körning som vi hade gjort så trodde jag att det skulle vara kört för en topplacering. Lyckades ändå återhämta mig bra och hela vägen ner till vändningen i Molina så kände jag mig riktigt stark. Det var några luriga broar, tunnlar och tvära kurvor där nere så det blev flera småluckor och en liten tätgrupp på tio man kom loss med 5km kvar. Jag låg då kanske runt placering 20 men härifrån och upp till mål så åkte jag grymt. Körde allt vad jag hade och det svarade bra. Strax innan den sista mäktiga backen började så hade jag anslutit mig till täten igen. Gick in som 12a i backen i den fjortonmannaklungan som var kvar och sen var det bara att grisa på. Kommer inte ihåg så mycket från de sista två kilometrarna. Kroppen skrek, folk skrek, helikoptern dånade och jag fokuserade på att ta i så mycket jag bara kunde i varje stavtag för att så fort som möjligt släpa imål min kropp. Hela den sista backen var en folkfest utan dess like och en otroligt mäktig upplevelse, fast det är så jobbigt så vill man på något konstigt vis göra det igen och igen. Lyckades som sagt ta mig i mål som 13e man och väl i målfållan så låg jag kvar länge, jag var helt slut men framförallt så njöt av att äntligen få visa att man kan vara med där uppe och leka. Jag slutade 1.13min efter segrande Gjerdalen men bara 20sek efter 7e platsen som jag fick släppa med mindre än en kilometer kvar.

Jag vill passa på att tacka för alla fina gratulationer jag har fått men inte minst så vill jag tacka pappa, Lars, David och Anders för grymma skidor, grym service och perfekt lagkörning under loppet. Jag får fortsätta att njuta en dag till men på onsdag så är det redan dags för nästa tävling, nämligen SM 15km stakning.

Här är en bild från näst sista langningen då jag (49) har varit ute och slängt vätskebältet för att kapa vikt inför körningen.Vi är ett litet team med små resurser men vi gör vårt bästa för att kunna optimera det vi kan påverka.

Val di Fiemme

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Då har vi förflyttat oss till Cavalese i Val di Fiemme. En lite trängre lägenheten med betydligt mindre kök men det duger åt oss. Resan gick smidigt och jag hann till och med att testa skidor innan solen gick ner.

När jag skulle träna på i onsdags efter vilodagen så kändes det riktigt konstigt i kroppen. Hade hög puls och blev helt slut direkt. Valde att lyssna på kroppen och körde bara i en timme samt skippade de planerade intervallerna. Efter lunch och lite vila så kändes det genast mycket bättre så jag stack ut och sprang med stavarna. Var ute i 1.20h och efteråt så körde jag lite styrka. Allt kändes som vanligt igen i kroppen så det var skönt. Förmiddagens misär var nog bara en reaktion efter det tuffa loppet i den extrema kylan i samband med den riktigt slappa vilodagen.

Igår tog jag bilen upp till St. Moritz för att köra på spårsystemet där. Åkte bortåt över sjöarna och ängarna och sen upp i Val Fex där jag åkte i söndags. Det är så sjukt vackert upp i den dalen så jag var bara tvungen att åka en sista tur där för den här gången. Var ute i 2.45h och stakade enbart.

Idag fick jag för första gången uppleva denna mäktiga skidstadio där det har arrangerats tre världsmästerskap genom åren. Kan förövrigt nämna att jag på söndag kommer att tävla mot två medaljörer från VM 2003 som arrangerades här. 

Magisk skidåkning och vilodag

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Vilodag idag vilket kändes välbehövligt efter det tuffa racet i lördags. Igår var jag däremot ute och skejtade en sväng så att jag inte stelnar ihop helt dagen efter. Tog bilen bort till Sils och skidade upp i dalen där. Solen sken och det var helt magiskt vackert. Åkte upp till 2088m.ö.h. innan spåret tog slut och jag fick vända ner igen. Var helt lyrisk över hur fint det var under hela passet, det går nog in på topp 3-listan över finaste skidpass. Här är lite bilder.

La Diagonela 2017

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Burr, det blev ett riktigt kyligt lopp här nere i Engadindalen igår, mina stortår värker fortfarande efter förfrysningarna. Trots att det var runt -20 grader under stora delar av loppet så var jag allt annat än kylig. Hade bestämt mig inför just det här loppet sedan långt tillbaka att om allt skulle kännas bra så skulle jag köra offensivt och försöka komma med i någon utbrytningen. Om det inte skulle gå iväg någon så skulle jag göra det själv. Sagt och gjort så flöt det på väldigt bra de första kilometrarna, kände mig pigg och skidorna var riktigt grymma så efter en dryg mil satte jag in den första stöten. Tyvärr var det rätt många som var sugna på att köra så jag blev inhämtad fort och det blev ett långt led. Slog av på farten och föll ner litegrann i klungan för att återhämta mig. Kilometrarna rullade in och efter spurtpriset så visste jag att tempot skulle gå ner samtidigt som vi skulle börja plocka höjdmeter. Satte in mitt andra ryck precis där jag hade tänkt mig och den här gången så fick jag en liten lucka, fick med mig Rezac. Körde på det jag hade men det blev bara 10sek som mest och dom i klungan var inte särskilt sugna på att släppa iväg mig. Efter 2km var jag inhämtad av några vilt jagande vargar och allt var förgäves. Fick slita på hårt för att gå med upp för stigningarna men lyckades ändå hänga med klungan uppe vid vändningen i Pontresina. De följande 15km blev en riktig sällskapsresa så jag fick gott om tid att återhämta mig. Kände mig fräsch men krutet i armarna var såklart slut så när det blev körning med 5km kvar så hamnade jag i andraklungan. Blev lite uppgiven att jag tappade täten men gjorde mitt bästa i den sista tuffa backen upp till mål och lyckades ta mig in topp 30 åtminstone. Jag är stolt att jag vågade följa min plan men jag visste på förhand att det var ett så kallat ”självmordsuppdrag”, allt eller inget. Det höll inte den här gången men nu har jag testat det i alla fall. Formen är det verkligen inget fel på och jag känner mig starkare än någonsin så nu ser jag fram emot Marcialonga nästa helg. Då ska jag bara köra taktiskt och förlita mig på min avslutning. 

Det ska även tilläggas att jag är väldigt nöjd med att skidorna gick så bra när jag och David får sköta båda vallatest och vallning själva. Hade helt klart över snittet i klungan och det hör inte till vanligheterna.

Dagen innan

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

De senaste dagarna har inneburit mindre träning men desto mer fixande runt om. Igår testade vi skidor på förmiddagen samt åkte en liten sväng på skinsen. Eftermiddagen däremot spenderades i vallaboden. 

Idag har vi återigen testat, men den här gången valla inför imorgon. Vi testade då nere vid starten och kunde i samband med det även provåka de sista 6km på loppet, där de sista 2km är grymt tuffa upp till målet som ligger mitt inne i den lilla byn Zuoz. Otroligt läcker avslutning faktiskt. Efter det har vi bara slappat, fixat iordning skidorna, handlat, hämtat ut nummerlapparna och varit på lagledarmöte. Det blir lite extra att fixa med när vi inte har någon ledare/vallare med oss men jag tycker att det funkar helt okej ändå.

Imorgon smäller det alltså. Banan är nerkortad till 50km och jag är grymt taggad. Det kommer att skifta mellan -20 och -10 i temperatur under loppets gång så det kommer gå kärvt, något som passar mig. Klockan 9.30 går startskottet, jag hoppas ni hänger med på svt 1, jag har startnummer 35.

Långpass, vilodag och intervaller

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Hittils har vi haft några riktigt kalla men otroligt fina dagar här i Pontresina. Det har inte varit många moln på himlen än så länge men trots det så är det lite bitigt när termometern står på runt -20.

I måndags körde vi ett fint långpass på drygt 3h. Vi körde igenom det mesta av lördagens platta tävlingsbana, bra att få se lite hur banan kommer att gå. På eftermiddagen joggade vi en sväng följt av ett lättare styrkepass. 

Igår tog vi en hel vilodag. Kroppen behövde det då det är slitsamt att vara på hög höjd i kombination med kylan. Det blev en lugn dag med vallning, tvätt av kläder och sen en sväng in till lyxstaden St Moritz. Vi kostade faktiskt på oss en fika där inne.Lamborghini Huracán Avio

Idag har vi testat skidor och dunkat lite stakintervaller. Först 10min A2 utför, sen 6x3min på platten och avslutningsvis 5min 10″20″. Ett bra och lagom hårt fartpass där fokus låg på att hitta ett avslappnat driv på lättåkta partier. Det kommer bli mycket av den typen av åkning nu på lördag men även nästa söndag på Marcialonga så det var bra att få träna lite extra på det. Jag tyckte faktiskt att kroppen svarade riktigt bra och jag kände mig pigg i musklerna. 

Bilder från Kaiser Maximilian Lauf

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Här är lite fler bilder från gårdagen.Snö,snö och åter snö. Team BN-Bank tappade bort ett par skidor i snön som blev helt översnöade.Foto: Magnus Östh

Tycker att dessa två bilder beskriver loppet rätt bra.Foto: Magnus Östh

Idag passade vi på att hinna träna ett lugnt pass här i Seefeld innan vi var tvungna att packa ur och dra vidare. Nästa stopp blir Pontresina, där kommer vi även att bo kvar nu i 10 dagar på över 1800 m.ö.h. För att acklimatisera oss till nästa helg men framförallt för att få lite höghöjdseffekt inför Marcialonga.