Utförlig träningsrapport

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Det blev en lång resdag hem från Tjeckien i måndags. Missade flyget från Arlanda till Östersund med 1 minut ungefär så fick lov att spendera kvällen där och sedan boka om mig på kvällsflyget. Extra skönt att komma hem sen. 

Sedan blev det bara bättre för när jag vaknade i tisdags såg jag att vintern hade kommit. Så den här veckan har varit riktigt fin med den nya snön, 5-7 minus och sol! Magiskt. Passande också att jag har tränat de sista ”tunga” passen innan Vasan dessa dagar.  

Tisdag: Stakning i 3h sedan som pass nummer två blev det ett besök på gymmet följt utav 1,5h löpning.

Onsdag: Stakintervaller 7x9minuter i snöoväder (okej det har inte varit solsken varje dag). Blev ett tufft pass även för pannbenet det. Dagens andra pass blev 2h klassiskt med Isabelle. Var riktigt sänkt första timmen så Isabelle åkte nästan ifrån mig (helt sjukt) men då tog jag en nödraket och kunde åka tiden ut med mer energi. 

Torsdag: Styrde kosan mot skidmetropolen Åsarna för att träna med några Östersundsgrabbar. Vi körde ett långpass stakning. Det var dock en ordentlig vind och mestadels drivsnö i spåren så på 3,5h kom vi inte längre än 48km. Det var dagens enda pass så jag hade hela eftermiddagen fri att kolla på VM. 


Fredag: Stakintervaller idag som fredagsmys. 6x5min och avslutningsvis 5x1min. Hade bra tryck i kroppen idag det var gött. Gym och 45min jogg på eftermiddagen och nu tar jag helg! 

 

Lekte lite i snöborgarna som finns i Badhusparken häromdan. Riktigt fint där nere nu.
Ha det fint så hörs vi snart igen!

Jizerska Padesatka 2017

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Resan gick smidigt i fredags och vi kom fram innan det hade börjat mörkna. Vi bestämde oss därför att dra upp till spåret för att testa en del av banan samtidigt som gubbarna fick tid att testa lite valla. Jag och David fick oss en fin tur på en dryg timme i de tjeckiska skogarna.

Dagen efter så var det dags för det vanliga skidtestet som man alltid gör dagen innan. Jag fick fram ett riktigt bra par och kände mig nöjd. Brukar alltid föredra att välja ut ett par dagen innan så man slipper testa på tävlingsmorgonen, samtidigt som det ofta är rätt orelevant att testa skidorna precis vid starten på morgonen. Eftermiddagen spenderades traditionsenligt på boendet där vi bara slappade och laddade för loppet.

Innan start var vi glada.

Det här året så har det varit standard att jag har fått dåliga starter. Har alltid hamnat långt bak de första kilometrarna innan jag tagit mig fram men den här gången så skulle jag för första gången få stå längst fram och ha ett helt fritt spår, vilken dröm. När startskottet gick matade jag på det jag hade, precis när spåren tog slut så small det till i högerstaven och den gick av på mitten. Försökte åka på så gott jag kunde upp till pappa som stog 200m längre upp i backen, tappade mycket och framförallt blev det väldigt mycket folk i vägen. En riktig katastrofstart.Fick en ny stav och kunde börja avancera, det gick bra till en början men jag blev snabbt trött och lite stum. Samtidigt gick det snuskigt fort framme i täten och fältet sprack upp direkt. Körde i stort sett allt vad jag hade de första 4km innan jag lyckades ansluta till tätklungan. Då var jag så stum så jag blev tvungen att släppa redan efter en kilometer senare, kul… Försökte åka på uppför den långa tuffa backen i början men efter 8-9km var det tack och godnatt. Hade dragit på mig för mycket mjölksyra så kroppen sa till slut ifrån. Tog mig knappt framåt och det svartnade nästan för ögonen. Blev passerad av ett tiotal åkare upp över krönet som jag inte kunde hänga på. Lyckades till slut få tag på en rygg så jag kunde börja återhämta mig i den efterföljande utförsbacken. De följande 15km så blev det bara att försöka att återhämta sig och komma in i loppet igen. Lyckades faktiskt bra med det och efter 25km så släppte det rejält. Kunde börja gasa på och drog mestadels i vår klunga. Plockade in några platser men självklart är det inte lika inspirerande när man ligger så långt ner som jag gjorde. Gjorde en riktigt bra avslutning och den sista milen var jag väldigt nöjd med, mycket tack vare bra skidor, men det är lite för sent då. Tog hem spurten i våran lilla klunga och gick i mål som 34a. Om det hade varit förra året så hade jag ändå varit nöjd men nu var jag verkligen inte det. En katastrofal start och lite för otaktisk körning i början. Mycket nya och värdefulla lärdomar kan jag dock ta med mig även om jag helst vill lägga det här loppet bakom mig.

Även efter målgång så kunde vi bjuda på ett leende, även om det var lite påklistrat.

Josefuv Dul

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Då var jag återigen på väg mot ännu en helg med Ski Classics. Den här gången bär det av mot Tjeckien och sista vändan ner till mellaneuropa för den här vintern. Vi kommer för första gången för i år att bo med helpension på samma hotell som förra året i den lilla byn Josefuv Dul. Riktigt bra!

Kroppen har varit betydligt mycket piggare den här veckan än föregående vecka så förhoppningsvis kan jag få till ett riktigt bra lopp. Bara vi har materialet med oss på söndag. Igår körde jag det sista förberedande passet. Hade tänkt att köra mina intervaller på morgonen men då det spöregnade och frös på så var det för isigt för att kunna genomföra något kvalitativt. Härligt med vinter… Åkte i 20min innan jag gav upp och drog hem istället. Gjorde ett nytt försök på eftermiddagen då spåren var lite lösare och det gick betydligt bättre. Började med en lugnare tröskel på 8min följt av 6x3min och avslutningsvis så stakade jag skiten ur mig med 4min 10″20″. Trots att det inte var lika isigt som på morgonen så var det fortfarande väldigt isigt. Hade en snitthastighet på strax över 20km/h på hela passet, det hade nog till och med skåningarna ansett som godkänt. 

Isgata och Sportsgym

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Mildvädret fortsatte även igår vilket gjorde att när jag klev på spåret på morgonen så kunde jag likväl ha valt skridskorna. Det tog inte många minuter innan jag förstod att mina tänkta tröskelintervaller i skejt inte gick att genomföra med särskilt bra kvalitét. Istället för att bli förbannad på vädrets makter tog jag mig samman och körde stakintervaller uppe på 1,7an för den slingan var minst lik en skridskobana. Det blev maxintervaller 5×4 istället också, roligare så. Bör tilläggas att redan efter lunch hade dock spårpersonalen förvandlat isen till fina spår igen så dom gör ett bra jobb där uppe! 

Alla hjärtans dag fortsatte med att jag var i skolan på eftermiddagen och sedan hade jag en toppenkväll tillsammans med Isabelle, min allra bästa vän och älskling. 

Idag stakade jag 51,5km i rekordföre, det var kul! Kände mig pigg och fylld av energi. Pumpade upp armarna på Sportsgym ytterligare nu på eftermiddagen. Har även börjat träna på att stå på händer och göra ”pressar” ståendes så, tips på bra övning. Har dock ingen bild på det.

Toblach-Cortina 

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Det blev en brutalt tung resa mellan Toblach och Cortina. Kanske ett av de jobbigaste loppen jag har kört. När vi testade skidorna alldeles innan start så kändes det inte jättebra. Nysnön som kom under natten och de stora temperaturförändringarna gjorde att det blev en speciell snö som vi aldrig tidigare varit med om. Den var torr men ändå klibbig och fet på samma gång. Det fanns inget att göra åt skidorna utan bara gilla läget och hoppas att de skulle gå bättre längre in i loppet.

Starten gick och jag kom iväg lungt och fint. Fick en bra resa i början men redan i den första långa utförsbacken så fick jag mata på för fullt för att lyckas hålla ryggarna. Det gick verkligen fort från start och redan efter några kilometer så var det ett långt led som började spricka upp. Jag gick verkligen på max hela den första milen fram till världscupbanan. Väl där så fortsatte jag att mata på allt vad jag hade men armarna började bli rejält slitna. Det gick så extremt trögt i snön så man fick verkligen slita för varje meter. Passerade stadion efter 19km som 21a. I vanliga fall under lopp så brukar det bildas klungor och man håller ihop med andra men nu så åkte jag med olika killar mest hela tiden. Tror det beror på att snön var så speciell och det var enorm skillnad på glidet för olika åkare på olika partier. Det blev att man fick göra sitt egna lopp och jag försökte att hålla ihop det så gott som möjligt. Åkte riktigt bra de sista kilometrarna upp till toppen, det var nog mitt bästa parti under loppet. Dock kändes det som jag hade klister under skidorna när det bar iväg utför så jag kunde inte avancera så mycket mer. Kom i mål som 23a och var helt slut, hade till och med kramp i triceps och magmusklerna på slutet, det har jag inte haft en enda gång tidigare i år.Kjölstad visade klass och tog hem spurten i våran ”loserklunga”.

Nu har jag lagt helgens lopp i arkivet och har det gött hemma i Östersund. Jag missade tyvärr vintern som tydligen infunnit sig under helgen men som nu blåst bort. Men då får man ha sol i sinnet istället och idag blev det massa mil skejt samt den dagliga bicepsunderhållning. Ni vet, Vasan coming up. Härligt med vinter…

Förberedelser

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Lugn dag idag som vanligt inför ett Ski Classics-lopp. Jag tror att det kommer bli riktigt hårt imorgon så det gäller att ladda bra och vara utvilad. På förmiddagen var vi som vanligt ute och testade skidor. Vi var på ett bra ställe ca. 3km från högsta punkten där det enbart var natursnö till skillnad från de flesta andra delarna där det ligger konstsnö i botten. Efter skidtesterna åkte vi igenom de avslutande 15km. Riktigt skön åkning på slutet då det bara är utför, men man ska ju ta sig dit också så vi får se hur skönt det är på slutet imorgon. Jag har startnummer 26 och vi startar klockan 10.00. Jag hoppas ni hänger med på Svt!Vår eminenta testpilot, vallare, kock, lagledare och langare.

Långloppsdags

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Jag fick 3 riktigt sköna dagar i Östersund tillsammans med Isabelle. Förutom sällskapet så håller också skidspåren som vanligt världsklass så jag har tränat på en del dessa dagar i hopp om att formen ska hålla i sig ett bra tag till! Efter förra veckans urladdning för armarna har jag försökt att skona dom lite och har därför kört både skejtintervaller och klassiskt med fäste, det var inte igår! Ett långpass stakning har det förstås blivit och en del impulser för att träna inför framtida spurter. Samt någon sväng till Sportsgym för  att hålla bicepsen i trim. Veckans bästa ur träningssynpunt är helt klar mina två segmentrekord varav den ena var den prestigefyllda slalombacken, strava gör helt enkelt träningen snäppet roligare! Lite fun fact att jag, sedan skidsäsongen drog igång i november, åkt just slalombacken 236 gånger.

IMG_1980

De erövrade segmenten från gårdagen, slalombacken överst och Åkes slinga den undre.

Men som vanligt när man har roligt så går tiden fort och redan  i morse tog jag morgonflyget ner till Arlanda och sedan vidare till Milano och tillslut Toblach. På lördag stundar 5mil stakning, utan smirredrag denna gång så det ska nog inte vara några problem. Vi åker från Toblach till Cortina och de sista 12 km ska vi droppa över 200 höjdmeter så jag tror att det är viktigt att va med på toppen om det ska bli någon framskjuten placering. Men nog om loppet det är trots allt inte lördag än!

IMG_1979

Jag hämtade ut några paket med nya brillor häromdan. Jag har hittat min favorit som är modellen Zonyk, dom passar mitt stora ansikte bra och sitter på plats när jag stakar. Därför kör jag mestadels med den modellen men det är förstås trevligt att kunna växla färg på både båge och glas. I veckan hann jag prova 2 av de nya bågar och 3 nya glas, riktigt fina! Återkommer med en rapport om läget här nere i alperna och självklart om loppet.

IMG_1919

SM Stafett och Östersund

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Hade några lugna dagar i torsdags och fredags men på lördagen var det dags för stafetten på SM-veckan. Vi ställde upp med ett starkt lag med Daniel på första, Martin på andra och sen jag på sista med blanka skidor. Jag har aldrig kört i förstalaget förut så det var lite nervöst innan när vi visste att vi hade medaljchans, det hängde lite på hur bra det skulle gå för mig att staka banan och samtidigt ta mig igenom diagonalzonerna. Daniel och Martin körde riktigt bra vilket resulterade i att jag skickades ut i ledning tillsammans med Stockvik. Hade en tydlig taktik att köra hårt i början där det var lättåkt och man gynnades av att ha blanka skidor. Fick en liten lucka och det kändes bra ända fram till teknikzonen men direkt efter den så kände jag att trycket i armarna hade avtagit och mjölksyran hade börjat komma krypande. Försökte dunka på så gott jag kunde samtidigt som jag visste att dom jagade bakom. Tappade rätt mycket i backarna och på det andra varvet så blåste Burman om mig. Hade inte en suck att hänga på honom. In mot den sista varvningen så kom Stockvik och FBSK och gled upp i rygg på mig. Då kände jag mig lite uppgiven när mina blanka skidor gled sämre än deras klisterskidor. Försökte hänga på dom men det var lönlöst då trycket i armarna var slut. Tappade mycket i den långa branta backen på slutet och blev passerad av Rickardsson. Gled i mål som 5a, otroligt besviken och missnöjd med min insats. Jag gjorde det jag kunde för dagen men jag var helt enkelt inte tillräckligt bra. Bestämde mig under eftermiddagen att skippa skiathlonen på söndagen. Känner mig inte direkt sliten men det fanns liksom inget pang i armarna och då är det inte så kul att dra sig igenom teknikzonerna ännu en gång. Det har ju blivit rätt mycket tävlande den senaste tiden så lite vila satt nog inte fel.

Fick agera supporter under söndagen åt Isabelle och sen styrde vi Passaten hem mot Östersund. Så otroligt skönt att äntligen få komma hem igen efter att ha varit borta i 25 dagar. Nu blir det några dagar här hemma innan jag drar ner till Toblach på torsdag för nästa Ski Classics lopp.

SM 15km stakning med teknikzon

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Drog hit till Söderhamn i tisdags i hopp om att få göra mitt livs bästa lopp på ett svenskt mästerskap. Har varit i grym form och allting har funkat väldigt bra den senaste tiden men sent på kvällen mellan måndagen och tisdagen så fick jag reda på att de skulle införa en stakfri zon på tävlingen. Luften gick ur mig lite men bestämde mig ändå för att åka hit ändå och se hur det skulle vara. Till min stora besvikelse så hade de lagt zonen på ett relativt platt parti där saxning skulle vara omöjligt. Under kvällen så togs zonen bort och flyttades istället till två andra ställen som tyvärr gjorde det ännu sämre för min del. 15min innan start så kortade de dock ner den ena zonen, hur man nu kan få göra ändringar på banan så nära start? Jag hann dock testa en gång innan där min taktik var att köra så kallade smirredrag samtidigt som jag rörde på benen. Det funkade men var extremt kostsamt för armarna samtidigt som det gick långsamt. 

Starten gick och jag öppnade i ett ursinnigt tempo. Har varit så förbannad så det har kokat inom mig de senaste 36h så jag hade nog lite överskottsenergi att göra av med. Tog mig igenom teknikzonerna och var väldigt noga med att göra rätt där. Stumnade lite ut på det andra varvet och tappade fart men lyckades komma tillbaka och göra ett jämnt tredjevarv. Det sista varvet gav jag allt på och det kändes verkligen som ett spurtvarv där jag även lyckades plocka en placering och sluta på en 14e plats. Min bästa SM-placering någonsin. Uppskattningsvis tappade jag totalt mellan 40-50sek på teknikzonerna så en topp 10-placering hade verkligen funnits inom räckhåll. Tråkigt när gamla gubbar på skidförbundet som inte vet vad längdskidåkning handlar om ska slå undan fötterna på oss aktiva mindre än ett dygn innan start. Jag är ändå nöjd med resultatet och mitt lopp som förövrigt gav oss ett lagbrons, kul!

Jag hoppas verkligen att arrangörerna, skidförbundet och juryn tar sig en rejäl funderare om de verkligen tycker att det här är rätt väg att gå. Och om man nu verkligen måste ha en teknikzon så måste arrangörerna vara bättre på att kontrollera dessa. Det var tydligen bara två små skolpojkar som knappt visste vad de gjorde som hade stått och filmat, ingen jurymedlem fanns där. Jag vet flertalet åkare som missade zonen och stakade en bra bit in i den utan att de ens fick en varning. Men så blir det när det läggs fokus på helt fel grejer. Jag tycker istället att man borde fokusera mer på att göra tuffa banor och var stenhårda på tjuvskejt  istället. Inte sätta ut fjantiga zoner som inte ens kontrolleras. Sen tycker jag att det är bedrövligt dåligt att man kommer med det här beslutet och alla ändringar så sent och nära inpå start. Det är helt ohållbart. Om man hade vetat om det tidigare så kanske man hade stannat hemma och klubbarna hade sparat in de tusentals kronor som det kostar att ha en åkare med på SM.

En bra sak var i alla fall att vårat missnöje uppmärksammas på nyhetssajterna och på sociala medier.

Här är en artikel i Expressen: ”Gamla gubbar som inte kan skidor

Här är en artikel i SVT: ”Blir pajaserierHär saxar jag och kollar noga att jag är förbi markeringen innan jag går över på stakningen igen.

Marcialonga 2017

Skrevs den by andreasholmberg i Okategoriserade | Kommentera  

Ja vart ska jag börja, jag är helt mållös. Är otroligt nöjd med gårdagens lopp då jag åkte in som bästa svensk på en 13e plats på ett av årets mest prestigefyllda tävlingar. Jag gjorde mitt livs bästa lopp hittills. Hela loppet var dock inte perfekt. Fick en lugn och stabil start men jag och Anders låg väldigt långt ner i den gigantiska klungan i början. Jag höll mig ändå lugn och trots att farten var relativt hög hela tiden så var det som att jag inte ens behövde ta i för att åka framåt. En härlig känsla som jag inte har varit med om förut. Man åkte som en jojo i fältet men jag brydde mig aldrig om att positionera mig något speciellt. Någonstans mellan 15-20km så hände det dock något fram i täten och helt plötsligt var fältet helt splittrat. Vi hamnade långt bak och framför oss var det flera småklungor men täten var som bortblåst. Blev lite stressad först och tänkte att det var kört. Tryckte på rejält och jag började jakten. Kom ihop med Eliassen, Jens och Livers och tillsammans så gick vi runt och lyckades dunka ikapp tätten efter en dryg mil. Fick bra coachning av pappa och dom andra stora teamen om hur vi tog in så det var skönt att höra. I Predazzo var vi ikapp klungan helt men efter en så hård körning som vi hade gjort så trodde jag att det skulle vara kört för en topplacering. Lyckades ändå återhämta mig bra och hela vägen ner till vändningen i Molina så kände jag mig riktigt stark. Det var några luriga broar, tunnlar och tvära kurvor där nere så det blev flera småluckor och en liten tätgrupp på tio man kom loss med 5km kvar. Jag låg då kanske runt placering 20 men härifrån och upp till mål så åkte jag grymt. Körde allt vad jag hade och det svarade bra. Strax innan den sista mäktiga backen började så hade jag anslutit mig till täten igen. Gick in som 12a i backen i den fjortonmannaklungan som var kvar och sen var det bara att grisa på. Kommer inte ihåg så mycket från de sista två kilometrarna. Kroppen skrek, folk skrek, helikoptern dånade och jag fokuserade på att ta i så mycket jag bara kunde i varje stavtag för att så fort som möjligt släpa imål min kropp. Hela den sista backen var en folkfest utan dess like och en otroligt mäktig upplevelse, fast det är så jobbigt så vill man på något konstigt vis göra det igen och igen. Lyckades som sagt ta mig i mål som 13e man och väl i målfållan så låg jag kvar länge, jag var helt slut men framförallt så njöt av att äntligen få visa att man kan vara med där uppe och leka. Jag slutade 1.13min efter segrande Gjerdalen men bara 20sek efter 7e platsen som jag fick släppa med mindre än en kilometer kvar.

Jag vill passa på att tacka för alla fina gratulationer jag har fått men inte minst så vill jag tacka pappa, Lars, David och Anders för grymma skidor, grym service och perfekt lagkörning under loppet. Jag får fortsätta att njuta en dag till men på onsdag så är det redan dags för nästa tävling, nämligen SM 15km stakning.

Här är en bild från näst sista langningen då jag (49) har varit ute och slängt vätskebältet för att kapa vikt inför körningen.Vi är ett litet team med små resurser men vi gör vårt bästa för att kunna optimera det vi kan påverka.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 41 42   Next »